Värt att veta

Läder och skinn är naturprodukt likaväl som det är en biprodukt i samband med den köttproduktion som vi har av olika djurarter. Skinnet och lädrets egenskaper beror på vilket sorts djur det är samt dess uppväxtvillkor, levnad och klimat.

"Tamhudar" ger den bästa råvaran och kommer mestadels från europeiska djur som lever i en skyddad tillvaro.

Hudar från vilt är djur ex från älg och ren som lever fritt och där skador kan finnas som av brännmärken, insekter och andra skador i samband med jakttillfället. Läder är benämningen på hudar och skinn som garvats, dvs huden har rengjorts, avhårats och behandlats med garvämnen.

Användandet av hudar och skinn går långt tillbaka i mänsklighetens historia. Redan för 6 - 8000 år tillbaka började man "garva" läder. Garvining är ett sätt att behandla hudar så att de inte ruttnar och luktar illa. Ett  av de första sätten var att man använde skinn som väggar och tak bl a i kåtor. Röken från eldstaden ökade deras motståndskraft mot nedbrytning och förruttnelse - vilket gjorde att man även började röka de hudar som skulle användas till kläder och sedan arbetade man in hudarna med fetter så att det blev mjukare - fett och rökgarvning.

Vegetabilisk garvning (en metod som fortfarande idag används fast i modernare tappning)  - denna teknik av garvning uppkom troligtvis genom att skinnhudarna las i en vattenpöl under eller vid ett träd där det fanns bark och löv i pölen, som gav ifrån sig naturliga ämnen som garvade skinnen. I dagens moderna vegetabiliska garvning är det fortfarande främst extrakter från träden kastanj och växter som querbracho, mimosa och tara som används men garvämnen finns förutom i trä även i bark, frukter, rötter och i vissa sjukliga utväxter. Våra vanligaste garvämnen i Sverige är bark frå ek, gran, sälg, björk, rönn och al.

Kromgarvning – forskningen inom kemi gjorde stora framsteg under 1800-talet. I mitten av 1800-talet upptäckte man kromets fördelar och förmåga att garva läder. I början av 1900-talet började man att kromgarva läder industriellt.  90% av allt läder som tillverkas i världen idag är kromgarvat. Det används till allt från bilsäten, soffor och bälten till väskor, skor och kläder. Krom är en tungmetall som gör lädret mjukt och smidigt och framförallt gör det att lädret kan garvas på ett par timmar. Kromgarvningen kom till under industrialiseringen i slutet på 1800-talet när efterfrågan på läder blev så pass stor att man helt enkelt inte kunde vänta tre veckor på ett vegetabilgarvat läder. Nu för tiden är det bara tillåtet att garva med krom 3, krom 6 är totalförbjudet i hela världen.

Vegetabiliskt garvade produkter i vårt sortiment är renskinn och nöthud i övrigt är våra skinn vanligtvis kromgarvade i Europa ex Italien under kontrollerade former med-lägsta tillåtna kromhalten.

Huden från ett stort djur kan vara upp till tio milimeter tjockt. Så kraftigt läder använder man sällan. I stället klyver eller, som det heter på fackspråk, spaltar man lädret och får därigenom två eller fler hudar. Så lädret delas upp i två delar

Narvläder är den fina delen (narvsida = hårsida) alltså den yttersta delen av huden. Där finns alltså narven uppåt och på undersidan finns köttsidan.

Spaltläder är den undre delen av huden, när man har ”skalat” av narvlädret och har alltså två köttsidor. Båda hudarna går att använda precis som de är men det är vanligast att man på spaltlädret lägger en konstgjord narv av exempelvis polyester. Lägger man inte på någon konstgjord narv har man istället fått en spaltmocka. Priserna på dessa båda typer av hudar varierar kraftigt. Narvlädret är oftast dubbelt så dyrt som spaltlädret.

Alltsammans kan naturligtvis sedan färgas i alla tänkbara färger.

Narvläder kan man ytbehandla på olika sätt:
– Anilinfärgning som gör att lädret behåller en naturlig yta, vilket gör att lädret kan andas och åldras med tiden. Detta läder har en läderkänsla som är mjuk och härlig, sköts den på rätt sätt är det nästan livslångt, det är tyvärr känsligt eftersom det inte har någon ytbehandling.

– Semi-anilinfärgning har en liten ytbehandling, vilket gör lädret tåligare, men fortfarande med en mjuk och härlig känsla.

– Täckfärgning har en heltäckande yta, som även döljer många fel och sår mm i lädret. P.g.a sin yta är detta läder mer tåligt och lätt att torka rent, men det tappar också mycket läderkänsla och mjukhet

Ytterst sällan används en hel hud när man tillverkar produkterna. Du måste alltså veta vad du vill ha för delar på huden eller vilka egenskaper som måste finnas på din läderbit.

Den bästa delen på en hud är alltid krupongen. Framdelen ligger inte långt efter men är klart mindre. Sämst är buken.
Huden delas oftast upp i följande delar:

Lädermått

Läder mäts i kvadratfot (kvf), (1 kvf = 30,48 x 30,48 cm – ursprung: ½ aln = 2 kvarter = 12 tum, 1 tum = 2,54 cm x 12 = 30,48) eller kvadratmeter (m2) 1 m2 = 10, 764 kvf, eller 0,0929 m2 = 1 kvf